Den Röda Tråden Del 3

PappaBarn - Den röda tråden del 3

"Karins dotter Matilda får inte längre säga 'mamma' till Karin, enligt pappa ska Matilda säga 'mamma' till pappas nya sambo"
 

Snabbnavigera | Hem > Vårt arbete > Artiklar > Den röda tråden del 3

Karin & Matilda - att bli utsatt för föräldrapåverkan

PappaBarn red line

Karin är välutbildad, driftig och utåtriktad. Hon har många bollar i luften och driver ett antal småföretag i Göteborg. Hon har dessutom hunnit med att inneha arbetsroller som produktchef och marknadschef.

Jag möter Karin på hennes kontor, en rymlig central vindsvåning med kartonger och ett arbetsbord. Jag frågar om arbetsdagarna inte blir ensamma? – Karin fnissar, det finns fler enmansföretag här. Vi tittar till varandra och äter lunch ihop. Jag har ett långt samtal med Karin om hennes situation, vi sitter under några timmar och går igenom vad hon upplevt. Det Karin berättar är vanligt bland de personer PappaBarn möter, både pappor och mammor beskriver ungefär samma sak.

Enligt SCB:s demografiska rapporter finner man samband mellan hög inkomst och hög utbildning när det gäller barns boende. Fördelningen växelvist boende är jämnare fördelat hos föräldrar med högre utbildning och inkomst. Generellt gäller dock att barn bor mer hos mamma än hos pappa. Statistiken visar också att det finns kända separations och skilsmässomönster. Det finns en överrepresentation av föräldrar med invandrarbakgrund, föräldrar som själva var skilsmässobarn, låg inkomst, låg utbildningsnivå och par som snabbt bildat familj.

Jag har träffat Karin tidigare, man kan uppfatta henne som en modern person, en storstadsmänniska med förnuftiga värderingar och sund inställning. Karin är separerad sedan något år, det som är intressant är att hennes situation inte passar ihop med statistiken. Karin är en svensk kvinna, välutbildad, har hög inkomst, har inget kriminellt förflutet, är inte missbrukare, tog tid på sig att bilda familj och har inga psykiska störningar. Ändå saknar Karin umgänge med sin dotter.

Att bli utsatt för föräldrapåverkan drabbar barn till både mammor och pappor oavsett vilka egenskaper eller levnadsförhållanden man själv har.

Karin levde ihop med sin f.d. man Ove i 11 år. De bestämde sig för att bilda familj och Karin blev gravid efter 5 år. Tiden innan graviditeten var förhållandet lite turbulent, att bilda familj skulle svetsa oss samman. Karin och Ove fick en dotter, en söt liten Matilda som Karin haft en nära relation till under större delen av småbarnsåren. Karin och Ove bråkade sällan men de hade svåra kommunikationsproblem som skapade frustration. Vad menar människan? Hur kan man göra så? Varför gör man så? En sak som försvårade deras relation var att Ove inte kunde prata om känslor, oavsett vad det handlade om, sådant pratar man inte om menade Ove.
- Ett tag visste jag inte om vi skulle gifta oss eller separera, snacka om att vara svår!

Efter många år tar förhållandet slut, separationen är ett faktum och Karin kastas in i vårdnadsprocessen.
- Det värsta med hela den resan var att jag flera gånger blev ifrågasatt. Vid ett tillfälle blir Karin känslosam när hon samtalar med socialsekreteraren. Karin brister ut i gråt, socialsekreteraren säger då att ”ditt beteende kan ju tolkas som om du är instabil”. Karin blir helt ställd.
- Den händelsen påverkar mig än idag.

Under vårdnadsprocessen glider Karin och Matilda mer och mer isär. Det uppstår situationer mellan Matilda och Karin som Karin först inte riktigt kan förklara men som senare blir mer tydliga. Ove påverkar Matilda, han påverkar Matilda att välja honom som boende och umgängesförälder. Vid ett tillfälle då Karin fortfarande träffar Matilda berättar Matilda att hon inte längre får säga ”mamma” till Karin. Ove, som skaffat en ny sambo, till henne ska Matilda säga ”mamma”. Vid flera tillfällen upplever Karin också att Ove lockar Matilda att inte umgås med sin mamma. Karin berättar att Ove kunde grupp sms:a till henne och Matilda där han berättar att han planerade mycket roligare saker med Matilda och att det var självklart att Matilda hellre skulle välja Oves aktiviteter, på Karins umgängesdagar.

Tillvägagångsätten en förälder väljer för att påverka ett barn skiljer sig inte speciellt, den röda tråden är oftast den samma. Föräldrar rättfärdigar sitt agerande genom att använda sitt föräldraansvar för att skydda sitt ”utsatta” barn mot den andra föräldern trots att det ofta handlar om lögner, påhittade historier eller uppförstorade händelser. Missförstå inte att nyttja föräldraansvaret, det är oerhört viktigt då barn verkligen är utsatta.

Karin får även orosanmälningar mot sig, både från rektorn på Matildas skola och från en anonym person. ”Karin är ostabil och psykisk, Karin har också allvarliga hälsoproblem”. Karin berättar även att Ove använder Matilda som budbärare, en av gångerna gäller det byte av skola. - Gör bara som pappa säger, det blir enklast så säger Matilda.

Föräldrar som använder föräldrapåverkan, att medvetet eller omedvetet främmandegöra den andra föräldern, kan till en början använda oskyldiga metoder. Dessa har en tendens att eskalera, det handlar ofta om att inte mista kontroll över ett barn:
 

  • Den som utövar påverkan ser till att ert barn aldrig kontaktar dig på speciella dagar (din födelsedag, mors/fars dag,  julhelger mm.)
  • Den som utövar påverkan underlättar aldrig eller ser till att ert barn har kontinuerlig kontakt med dig
  • Den som utövar påverkan ser till att ert barn aldrig blir glädjefylld av att se dig eller ha kontakt med dig
  • Den som utövar påverkan förmedlar till ert barn hur dåligt den mår om denne inte träffar barnet
  • Den som utövar påverkan förmedlar hur dåligt denne föräldern mår eller hur olycklig denne föräldern är
  • Den som utövar påverkan kontaktar kontinuerligt ert barn när barnet vistas hon den andra föräldern
  • Den som utövar påverkan påpekar inför ert barn hur den andra förälderns inställning hela tiden är felaktig
  • Den som utövar påverkan har vuxendiskussioner inför eller med ert barn
  • Den som utövar påverkan ser till att via domstol minska ditt umgänge med ert barn


Ofta utvidgas främmandeskapet till den utsatta förälderns egna familjenätverk.
Ett barn vill inte befinna sig mellan två bråkande föräldrar. Till slut ”stänger ett barn av” och gör det som blir enklast, man väljer sida och blir tyvärr lojal till den bråkande föräldern.


Till slut får Karin uppleva det som många föräldrar bemöts av till föräldrapåverkade barn, det yttersta och mest tydliga tecken på att något är rejält galet. Helt oförberett och helt oväntat står Karin bara där helt förstummad när orden ekar i hennes öron. Matilda säger nu den mening som gör mest ont och som värker långt in i själen:

- Jag vill inte längre träffa dig mamma!

Föräldrapåverkan är nu fullbordad, den bråkande föräldern fick igenom sin vilja och barnet har valt sida. Att ett barn har valt sida och dessutom är väldigt bestämd med det, kommer tyvärr premieras i socialtjänstens vårdnadsutredning eftersom socialtjänsten verkar helt ovillig eller oförmögen att undersöka hur via ett barn är utsatt för föräldrapåverkan.

Tiden går och Karin träffar sin dotter alltmer sällan. Det är som om man befinner sig i ett vakuum, att inte veta när man ska träffa sitt barn igen är psykiskt påfrestande, inte minst för ett barn. Till slut går det inte längre, Karin gör en orosanmälan. Till Matildas fördel, tillåter Ove att de alla tre träffar socialtjänsten och samtalar kring orosanmälan. Vid ett tillfälle berättar Matilda att hon gärna vill träffa sin mamma, det blir Karins öppning inför framtiden.

Min förhoppning är att Karin och Matilda får en bra och nära relation, hur det går får jag återkomma till eftersom orosanmälan inte är avslutad.
 
/F för PappaBarn

Läs mer om olika begrepp i vår ordlista, klicka här!
  • 14 november 2016 14:28:42
    Dagens Juridik har en artikel där de intervjuat två personer som pratar om hur man utreder. "Cirkelbevisning" var ett nytt ord jag lörde mig. Tror de manar att utifrån "vanlig norm" för man eller kvinna drar de slusats (bestämmer sig direkt för vem av föräldrarna verkar mest "lämplig"), sedan letar de fram hörsägen som förstärker den historia de redan bestämt ska gälla.

    T ex, mamman är nog hysterisk och ur balans (de letar efter psykisk ohälsa hos henne). Eller pappan är aggressiv och våldsam (de letar efter sådant om honom). Till slut, efter 3-5 år brukar de ha funnit några lösa rykten som de uppfattar som sann fakta... barnet förlorar en förälder och hela släkten.
  • 9 november 2016 21:31:32
    Kommentar från PappaBarn: 1) Det är ju alldeles självklart att myndigheter, exv skolan, ska handla juridiskt korrekt. Vårdnadshavare har rätt över annan person och de ska följa domstols beslut. 2) Det är tyvärr vanligt att förälder som vill ha barnet för sig själv inte förljer domstols beslut, dvs tar rätten i egna händer. Då måste man starta ny pprocess, Verkställighetsmål. Men det är en ekonomisk risk för i denna måltyp får den part som förlorara betala den andres rättegångskostnader. Dessutom tar det tid. Risk finns att barnet stannar hos den förälder som tagit barnet med hänvisning till "kontinuitetsprincipen". "Inte bra flytta barn, bäst det får stanna där det är...".
  • 9 november 2016 21:08:02
    Ett exempel. En pappa som isolerat ett barn i en månad utan att ange skäl för mamman gjorde följande:
    Den dag mamman skulle hämta deras barn på skolan (hämta enligt domstolens beslut onsdag eftermiddag och vara med barnet till måndag morgon) hände följande:
    -skolkuratorn gick it på parkeringen och fram till mammans bil. Hon sa att hon hade hört av klaslärarinnan att barnet och pappan bestämt att barnet inte skulle åka till mamman mera. Lärarinnan hade sagt att barnet själv sagt i pappas närvaro att "jag vill inte hem till mamma mera". Efter att skolkratorn ringt sovialförvaltningen och fått råd av socialsekreterare som förordat pappan i flera utredningar om råd, uppmanades skolan att 1) hålla kvar barnet inne i skolsalen tills pappa kom 2) be mamman köra ifrån skolan
    Så enkelt gick det för denna pappan att få "en biljett" av två myndigheter att "lagligt" göra tvärtemot domstolens dom.
    Pappan har själv blivit övergiven av sina föräldrar som barn. Nu isolerar han barnet för att försäkra sig om att "behålla" barnet. Pappan behöver hjälp. Socialförvaltningens socialsekreterare kan ingenting om psykisk ohälsa, de har ongen kunskap om manipulation eller förmåga att först att de blir lurade.

    Det är mer än ett år sedan barnet och mamman hade kontakt. Ingen släkting har heller haft kontakt med barnet. Pappan är expert på att bygga barikader, ta bort kommunikationsmöjlighet (fb, insta, kin är borta) och mobiler är utbytta. De utövar ingen aktivitet där det finns många andra människor. Under skolloven är de bortresta. Lås på brevlådan, larm överallt i huset och träbockar på gatan in till huset. Det är inte friskt.
  • 7 november 2016 10:58:36
    Nästan läskigt hur väl man känner igen sig, mina barn kom även de till punkten då de sa att de inte ville träffa mig. Nu har de dock kommit upp i tonåren och nu börjar saker och ting ta en annan vändning och hon försöker desperat ta kontrollen igen.
  • 6 november 2016 23:57:49
    Sorgligt att läsa :-( Tyvärr är det ganska ofta hänt - Men hur kan man motarbeta allienerande föräldrar ? Hur kan man ändra ett sådant beteende ? Jag har en dotter som är skriven hos mig efter många års krig i alla instanser och upplever fortfarande mammans försök att "vinna" vår dotter - jag har inset att jag inte kan ändra på mammans beteende oavsett vad jag skriver - jag har tur att min dotter o jag har kommit väldigt nära o pratar mkt men i bland känner jag hennes frustration över att stå mellan 2 föräldrar som inte kan kommunicera. Jag är rädd att hon en dag väljer sida vilket inte als är för hennes bästa - å andra sida slipper hon stå i svåra situationer hela tiden. Men jag frågar igen - hur kan vi (ja jag är medlem och ville så gärna hjälpa till men har haft sjukdom och konstant krig genom 4 år nu) få alienerande föräldrar fram i ljuset ? Socialtjänsten i Sverige är, i mina ögon, inte en grupp jag kan lite på i detta - dom består oftast av medelålders kvinnor med fördomor som inte hjälper många skilsmässa barn. I mitt fall tyckte dom att min dotter skulle bo hos sin mamma iom att det fanns risk för VÅLD i mitt hem..... Mamman hade berättat att jag misshandlade osv.... Det finns, som tur är, människor i rätten, som inte tror på vad som helst varför min dotter har varit skriven hos mig sen separationen.
    Kan man införa straff för förtal, lögner, motvilja mot samarbeta etc ?? Ville det hjälpa ? Hur gör man ?
  • 6 november 2016 22:16:27
    Bra skrivet och formulerat och hoppas att det går bra för Karin och Matilda :)
    Jag känner helt igen mig i detta med ett undantag att det har inte blivit någon öppning eftersom min dotter inte vill träffa mig och hon sa i snabbyttrandet att hon inte visste om hon någonsin vill det igen :'(
    Känner mig maktlös och så ledsen för dessa ord. Jag älskar er Malin och Mikaela och hoppas att vi snart är tillsammans igen <3
  • 6 november 2016 21:09:52
    Hoppas verkligen det går bra för Karin och Matilda! Vet precis hur det är att vara utstött och totalt ignorerad av barnens mor. Är en pappa som inte träffat sina två barn på snart 4år. Totalt nattsvart varje gång man kontaktar barnen. Känner mig enormt maktlös i min situation. Vad gör man och vart vänder man sig?

    Pappa