Den Röda Tråden Del 1

PappaBarn - Den röda tråden del 1

Läs om de föräldrar PappaBarn dagligen möter, om hur deras historier alltid speglar samma sak...

Snabbnavigera | Hem | Vårt arbete | Artiklar | Den röda tråden del 1

Den röda tråden är alltid den samma

En fredagskväll vid åttatiden får jag ett telefonsamtal från en orolig farmor. Hon har ivrigt sökt mig i veckan, hon vill få till ett samtal där hon kan berätta sin historia. Hon vill få tips och råd på hur hon i sin desperation ska gå tillväga, hon vill hjälpa sin äldre son i en vårdnadstvist. Det är som att öppna en vattenkran, fullt ut, det väller ut frågeställningar, oro, ångest och hjälplöshet. Hon är dessutom förbannad, förbannad på samhällets tafatta hantering.
 
Den röda tråden är alltid den samma, den första desperationen som smyger sig på när man inser hur saker och ting glider ur händerna, som en hal tvål. Man står där helt maktlös och bara tittar på. Det är som ett skådespel, man tror liksom inte att det är sant. En sann mardröm.
 
Många som söker sig till PappaBarn är i behov av samtalsstöd, man kan ibland sitta i flera timmar och bara lyssna. Man ropar ofta på hjälp, inte bokstavligen men själsligt. Man vill ha svar, hur kan det få gå till så här? Man har ofta besökt flera instanser, men vart man än vänder sig finns det ingen som kan ge konkreta svar, det saknas dessutom en hjälpande hand.
 
Den röda tråden är alltid den samma, vi tror blint på att vi lever i ett samhälle som tar ansvar för dessa frågor. Att det finns instanser som kan hjälpa till att reda ut komplikationer och se transparant på felaktiga påståenden. Instanser som kan hjälpa föräldrar i svåra situationer, guida, stötta, lösa umgängesfrågor på plats och se till att barnen får behålla båda sina föräldrar.
 
Det finns en del samtal som påverkar mig mer än andra. Dessa samtal handlar ofta om att man är utsatt för falska anklagelser. Då tänker jag inte på falska anklagelser som att bli beskylld för att ha stulit ifrån gemensamma pengar, förtal eller att man agerar hotfullt. De är vardagsmat. Nej, dessa anklagelser är grövre, mer våldsamma och ofta återkommande. Föräldrar som berättar om hur de skulle ha förgripit sig på sina egna barn, våldtagit, varit våldsamma eller psykiskt sjuka. Gråtande och nära ett sammanbrott berättar de om polisanmälningar, förhör med socialtjänst och om den enorma förnedring de ställts inför. En klen upprättelse är att i många fall har myndigheter sett igenom anklagelserna. Tyvärr förföljer anmälningarna dessa personer ända upp i Tingsrätten.
 
Den röda tråden är alltid den samma, falska anklagelser är vanligt förekommande. Idag snarare en regel än ett undantag. Anklagelser om övergrepp, våld eller psykisk ohälsa kan vara avgörande i ett vårdnadsmål.
 
Många gånger har jag hört uttrycket “...pappan drog, han ville inte vara delaktig...“. Det påståendet är säkert sant i många fall, men desto längre jag håller på, fler stenar jag lyfter på, fler människor jag möter, fler äldre föräldrar jag pratar med så förstår jag att uttrycket “...någon drog......“ får en helt annan innebörd. De föräldrar jag träffar vill inget annat än vara delaktiga i sina barns liv men förhindras på ett eller flera sätt!
 
Den röda tråden är alltid den samma, man får inte längre träffa sina barn. Den ena föräldern undanhåller helt barnen ifrån den andra föräldern. Undanhåller eller tar makten över situationen och pytsar ut mindre och mindre umgänge.
 
För en tid sedan träffade jag en mamma som berättade att hon inte träffat sina barn på väldigt länge, jag frågade henne varför? Hon kunde inte svara på det och jag fick formulera om frågan några gånger. Till slut hejdade hon mig och sa att hon förstod frågan, men att hon inte hade något bra svar. Det blir tyst en stund. Hon sväljer och sväljer, och sväljer igen. Till slut säger hon “vi hade ingen bra kommunikation, alltså mitt ex och jag“. Sedan fortsätter hon meningen “eller rättare sagt, vi hade ingen kommunikation alls“. Jag vet inte hur det gick till men mitt ex behöll vår gemensamma dotter hemma hos sig. Han hörde aldrig av sig, svarade aldrig på mina sms, mail eller telefonsamtal. “Han la locket på helt enkelt“. Jag åkte dit och ringde på, bad om att få träffa min dotter. Några gånger öppnade han inte dörren, vid två tillfällen öppnade min dotter dörren och mitt ex stod bakom. “Jag vill inte prata med dig mamma, jag vill inte åka hem med dig“. Två gånger orkade jag få ett NEJ, sen gav jag upp. Jag var helt förtvivlad. Detta var början på ett långt samtal.
 
Den röda tråden är alltid den samma, en förälder kan välja att helt avbryta kommunikationen med den andra föräldern. I de fall Familjerätten kallar till samarbetssamtal kan en trilskande förälder avböja samtalet, samtalen är alltid frivilliga. Den förälder som har barnen boende hos sig “vinner“ i längden på att trilskas, umgängessabotera eller utföra umgängesvägran. Om en trilskande förälder påstår att samarbetsproblemen är så stora att barnen far illa är detta ofta ett avgörande. Barnen ska bort ifrån “krigszonen“ enligt socialtjänsten, oavsett hur mycket den ena föräldern försökt att samarbeta.
 
De personer jag möter, berättar alla om att barnen mår dåligt och tar skada av det som sker. Betygen faller, ätstörningar, aggressivitet, viktminskning, sömnproblem och destruktivt beteende. Listan blir lång. För en tid sedan pratade jag med en pappa som berättar om hans två barn. Allt hade fungerat perfekt under flera år men sedan hände något underligt. Barnens beteende förändrades och pappan möttes av att barnen sa “jag vill inte träffa dig“. Till slut avbröts umgänget helt. I samtal med socialtjänsten berättar pappan om händelserna och frågade vad de trodde det berodde på. De svarade inte på frågan men att det var viktigt att lyssna på barnens vilja och upplevelser.
 
Den röda tråden är alltid den samma, en förälder som utsätter sina barn för manipulation, umgängessabotage, lögner, vuxen diskussioner och negativt prat om den andra föräldern kommer till slut att bryta ner ett barn. Barnets reaktion blir att fly och skydda sig mot föräldrarnas konflikt. Att till slut säga “jag vill inte träffa dig....“ är enligt min mening det yttersta tecknet på att något är allvarligt fel. Ett barn som utsätts för denna misshandel hamnar i lojalitetskonflikt och stänger till slut helt av, PappaBarn kallar det för barnförstörelse.
Hur reagerar man då som förälder på påståendet ”det är viktigt att lyssna på ett barns vilja”?

 
Den röda tråden är alltid den samma, alla berättar samma sak fast med olika ord. Varför är det så och vad ska vi göra för att förändra det?
 
/F för PappaBarn
 

  • 22 juli 2017 23:47:48
    borderline
    https://youtu.be/iihsbrwqZLU?list=PLepFvWH01brtVmXI-lf3iUfDNrdS89aI-
  • 30 januari 2017 00:07:37
    Tänk på att det är inte alltid bornde föräldern som trilskas. I mitt fall är det tvärt om. Umgönges föräldern gör sllt den kan för att få mig i dåligt dager med myndigheter, skola m m. Så att skriva så kan bli felaktigt och ledande
  • 30 oktober 2016 05:19:12
    Orkar inte skriva mer än att jag känner igen mkt o håller på att ge upp som pappa då jag motarbetas av mamman - men mammor har ju tydligen veto
    Jag älskar mina barn över allt annat o 100 tals personer kan intyga att jag är bra med barnen o att jag verkligen bryr mig om dem - men vad hjälper det ?
    Jag lider över att barnen ska behöva uppleva detta !
    Jan
  • 12 juli 2016 18:46:58
    Jag är upprörd över kvinnor som utnyttjar kvinnojourer genom att bara säga han har slagit mig och sedan får gratis uppehälle i flera månader och nekar pappan träffa sina barn. Socialtjänsten i Nacka bryr sig inte om att det inte finns bevis eller att polisen lägger ner eftersom det står ord mot ord. Pappan tvingas gå till tingsrätten och socialtjänsten betalar glatt utan att bry sig om att göra ett försök till objektiv bedömning. Bara ett självskattningsformulär tycker man är tillräckligt underlag. Vad ska pappan göra?
  • 20 juni 2016 16:35:20
    Jag har en fråga, vad tror du?
    Socialtjänsten har under många, många år förespråkat mammor och tagit bort pappor från barns liv. Numera, alltså de senaste 10 åren, är det även många mammor som tagits bort från barns liv. OBS ännu så länge finns det INGEN statistik för antalet barn som förlorat all kontakt med mamma eller pappa. Dock, det ser ut som om det är flest pappor även de senaste åren, men sanningen är den att INGEN har kunnat visa siffror. Men ok, vi kan anta att det är flest pappor som tas bort. Det är naturligtvis helt käpp rätt åt h-vete att ta bort ett barns förälder om det inte är bevisat att föräldern misshandlat eller missbrukar (därför krävs utredningar, vilket inte görs ordentligt i dagsläget).

    Varför har barnen hamnat mest hos mammorna. Varför har socialtjänsten oftast valt mammorna. Varför har det ändrats, numera är det många pappor av de som tvistar som får vårdnaden.

    Kan detta bero på folkbokföringsadressen?
    Förr skrevs barnen oftast hos mamman, numera kan det mycket väl vara folkbokförda hos pappan.

    Nu till min fråga:
    Är det så enkelt att socialtjänstens socialsekreterare tar reda på vart barnen är skrivna, sedan "vinklar" de all information i utredningarna till att vara "bäst för barnen att bo mera där de redan är skrivna"?

    Är det någon som vet om det "krävs" mycket mera av socialtjänsten om de skulle välja att lämpligaste föräldern är den där barnen ITNE är folkbokförda?

    Tacksam för tankar och idéer som svar.
  • 13 juni 2016 00:08:35
    Talade med en läkare på noa som så att detta har dom sett länge att den att barn används som maktmedel och slagträn mot föräldrar och att förändrar utfrys från sina barn och att det är både mammor och pappor men enl henne mest pappor som är drabbade. Jag frågade om hon nu som läkare ser detta hur kommer det sig att du inte har larmat och gjort något. Hennes kommentar det är inte mitt ansvar, får mig att undra hur det är fatt med vårat land och vår etik och moralen. Det ända hon frågar mig är om jag anklagad henne för detta att inte göra något och ja det det gör jag väl då iaf in direkt för hon har väl mer makt än någon annan. Även BUP (talade med deras Org i fred om detta), dom vet vad som föregår men gör inget dom heller och dom ska skydda våra barn!?.
  • 12 juni 2016 20:26:07
    Denna skribent (pappa barn) beskriver det samhällsfenomen som uppenbarligen är så utbrett. Att domstolarna skall ta särskild hänsyn till att barnen skall ha en god och nära kontakt med båda sina föräldrar, tycks väga lätt.

    Advokater som ser mer till sin plånbok, än till barnens behov, mammor (föräldrar) som agerar med alla dessa anklagelser, ( ja det är bara fantasin som sätter gränser) hur kan detta få fortsätta samtidigt som vi påstås ha könsneutral föräldrabalk. Någon klok person( privat vårdnadsutredarna) uttryckte till mig hade du som pappa gjort en tiondel av vad barnens mamma gjort, hade du sedan länge varit av med vårdnaden.

    Precis som skribenten skriver, man förväntar sig sociala myndigheter, domstolar skall agera utifrån fakta,bevis och dra logiska slutsatser som är till barnens bästa.
    Har nu själv fått ta del av den rättsröta som finns i vårat felfria land, Sverige.

    Jag ville inte tro att socialtjänsten( familjerätten) verkligen kan vara så partiska för mammor som jag läst.
  • 4 juni 2016 14:38:21
    jag är där nu. pappa. gick ner 30 kilo. blev inlagd på akutpsyk. tog 8 månader innan det blev tingsrätt för första gången. efter det fick jag träffa mitt barn. utomhus i två timmar. fick ej gå in någonstans. soc och familjerätten har ej kritiskt granskat något alls. finns ej ngn anmälan mot mig. finns vittne på att mitt ex har sparkat ner mig för en trappa. mina korsband gick nästan av. ändå tycker utredningen att barnet ska bo hos henne. jag har fast jobb, bil. hon har soc, ej färdig utbildning. bara för att barnet har bott hos henne från start. hon stal barnet från mig, därför gick jag till tingsrätten och skilde mig och begär nu ensam vårdnad. men jag är en pappa och barnet är under tre år. han är nu 17 månader. har knappt sett honom. han kan ej gå. hon är bäst lämpad? går ej en vecka utan att jag tänker ta självmord. sen tänler jag på min son att han behöver en pappa, trots att hans mamma är ett svin.
  • 2 juni 2016 14:41:45
    Borde bli mer erfarenhet om där det faktiskt förekommit våld mm i förhållandet

    Detta ni skriver om är lögner för många är hur verkligheten sett ut för andra
    Men pga av alla lögner blir även dom som talar sanning under den kategorin och våldförövaren utnyttjar systemet och säger att ser ni inte " röda tråden" det är lögner ...

    Är ett jätte problem att särskilja på den som är utsatt och den som ljuger

    Myndigheter måste lära sig att bemöta detta

    Nu blir många utsatta kvinnor tvingade till ett samarbete med förövaren och fruktar för sitt liv och barnets psykiska hälsa

    Håller man barnet hemma åker man dit för sabotage mm

  • 22 maj 2016 07:56:44
    När uppgifter om våld förekommit flera år innan separationen är ett faktum, borde myndigheter veta bättre och skydda barnen.
    Att systematisk kalla våldet för "en föräldrakonflikt" är att förminska ett allvarligt samhällsproblem samt att utsätta barn för livsfara!
  • 18 maj 2016 11:00:01
    Det allra första som människor i Sverige behöver upplysas om är:
    -familjerätten gör inga utredningar!
    -familjerätten gör ingen undersökning för att få klarhet.

    Familjerätsekreterare, en eller två personer på kommunens socialkontor lyssnar på vad mamman säger och vad pappan säger (mer eller mindre...). Sedan skriver de ner vad de hört och väljer vemav föräldrarna de tycker verkar lämpligast. Jo, så är det!
    Familjerättsekreterarna granskar inte kritiskt, de tar inte reda på om fakta från föräldrarna stämmer. De skriver det som de hör.

    Eller? Är det någon som hört talas om VILKEN VETENSKAPLIG MÄTMETOD de använder för att välja vilken förälder som är mest lämplig? Det finns ingen.

    Det är viktigt att människor i Sverige börjar förstå att barn förlorar en föräldrar på grund av ingenting.
  • 18 maj 2016 00:03:09
    Bra inlägg!
    Sitter hemma o funderar varje kväll på hur ngn bara kan bestämma att den andre inte får ta del av sitt barn o att familjerätten inte kan hjälpa den som blir av med rätten till sitt barn. Tror inte ngn som inte hamnat i denna situation kan förstå frustrationen, man blir så arg o ledsen på samma Gng o vid flera tillfällen går tankarna till att åka o hämta sitt barn o ge tillbaka med samma mynt ,för att de ska förstå hur det känns ( blir bara tankar då jag vet att båda föräldrar är det bästa för barnen ) Jag skulle oxå få myndigheter emot mig med detta agerande...
    . Jag fick ett brev i slutet av Mars där det stod att jag var misstänkt för ett brott o att jag skulle in på förhör, brevet kom på en fredag , så fick hela helgen att fundera på vad jag gjort , tankarna gick naturligtvis till mitt ex o jag funderade på vid vilket tillfälle jag gjort ngt brottsligt .Jag hade i början på året börjat skriva dagbok o skrivit upp om ngt hade hänt o om varje konflikt , detta hjälpte mig i förhöret som gällde misshandel av mitt ex , hon hade oxå anmält mig för misshandel av hennes dotter 1år tidigare ,kom lite som en överraskning o där hade jag inte börjat med dagbok . Efter att jag berättat min version av vad som hänt för utredaren , så var hennes undran bara vad familjerätten gör? när jag sa att de bara lyssnar o försöker medla men det är 1månad mellan mötena o framstegen är löjliga med tanke på att det bara är den ena föräldern som bestämmer allt o den andra ska vara glad o tacksam om det blir lite bättre ,utredaren blev mycket förvånad över hur det fungerade i dessa fall .
    Jag blev friad..
    Tycker det borde finnas ngn instans som faktiskt ser till barnens bästa o inget annat el ge familjerätten rätt att styra upp så det blir bra för barnet/barnen
  • 17 maj 2016 23:17:49
    Vi föräldrar som vinner en vårdnadstvist måste anstränga oss för att hjälpa våra barn att träffa motparten, fast det kan kännas motigt och fast motparten beter sig fel. Barnen måste få möjligheten och den andra föräldern måste få möjligheten att agera vuxet. Jag hatar min motpart för allt jag blivit utsatt för, men det har inget med barnen att göra. De skall inte straffas för vår dysfunktion. /Farsa med vårdnad
  • 16 maj 2016 14:32:12
    Även om (PAS) är uppenbart i en vårdnadstvist kan man inte göra något.
    Hur socialtjänsten/familjerätten gjort grova fel och varit partiska som även påverkat tingsrätten att göra ännu större fel.
    Det är inte alla som får chansen eller en möjlighet att komma fram i massmedia vilket nästan känns som den enda möjligheten snart.
    Där kan man lyfta fram enkelt sunt förnuft som vanligt folk blir förbannade över hur samhället får agera och leka med människoliv i ett vuxenspel med barn som högvinsten.
    Alla dessa instanser som slår sig för bröstet och påstår att de arbetar för barnets bästa där massmedia tar reda på verkligheten och förtal uppdagas med att byråkraterna drar iväg med svansen mellan benen.
  • 16 maj 2016 14:25:52
    Även om (PAS) är uppenbart i en vårdnadstvist kan man inte göra något.
    Hur socialtjänsten/familjerätten gjort grova fel och varit opartiska som även påverkat tingsrätten att göra ännu större fel.
    Det är inte alla som får chansen eller en möjlighet att komma fram i massmedia vilket nästan känns som den enda möjligheten snart.
    Där kan man lyfta fram enkelt sunt förnuft som vanligt folk blir förbannade över hur samhället får agera och leka med människoliv i ett vuxenspel med barn som högvinsten.
    Alla dessa instanser som slår sig för bröstet och påstår att de arbetar för barnets bästa där massmedia tar reda på verkligheten och förtal uppdagas med att byråkraterna drar iväg med svansen mellan benen.
  • 16 maj 2016 10:18:32
    Ni som kommenterar med att "finns fäder som väljer bort" och "barn vägrar att åka till en förälder p g a misshandel osv". Detta är vi och också de som skriver denna artikel fullt medvetna om. Denna artikelserie handlar inte om det! Denna artikelserie och denna sida handlar om föräldrar som blir alienerade och barn som förlorar halva sin familj och släkt p g a alienering helt utan att det finns grund för några anklagelser. Fäder och mammor som väljer bort sina barn är tragiska, föräldrar som misshandlar sina barn ska inte ha med dem att göra men föräldrar som ingenting gjort och blir utsatta för det som det skrivs om genomgår också ett helvete och barnen tar stor, stor skada. Sedan vill jag bara säga att ÄVEN om en förälder beter sig illa så är det inte den andre förälderns rättighet att tala illa om den föräldern. En förälders roll är at stötta barnet, inte snacka skit om den andra föräldern med det.
  • 15 maj 2016 10:12:04
    Men man ska inte glömma att det ändå finns de fäder som väljer bort. Hur öppen, medgörlig, flexibel och samarbetsvillig jag som mamma är så väljer han ändå att "diskutera senare", "vi får ta det längre fram", "ska kolla upp almanackan" (trots arbetslöshet), har sin dotter på förskola trots att han har möjlighet att hämta tidigare, fiskar och kollar hellre på hockey än att hitta på nåt med henne när han har henne två tillfällen i veckan... Inget är svart eller vitt. Det finns lika många historier som det finns skilda föräldrar. Men jag har bestämt mig för att inte vara den bromsade klassen i deras relation. Det lär dottern upptäcka förr eller senare ändå, hur han egentligen är. Lögnaktig och manipulerande. Men jag behöver inte tala om det, för det sköter han så bra själv. Hon behöver bara bli äldre och klokare...
  • 15 maj 2016 08:46:32
    Varför anonym skribent?
  • 14 maj 2016 17:47:43
    Hej
    Ifrågasätter inte att det kan gå till så här i många fall och det är naturligtvis tragiskt. Men alla fall där barnen väljer bort en förälder beror inte på att den andra föräldern "hjärntvättar" barnen. Det finns föräldrar som misshandlar sina barn psykiskt och/eller psykiskt och där till slut barnen vägrar åka till den förälder som misshandlar.
    Jag tycker det är viktigt att få till en nyanserad bild av det hela, då den förälder som misshandlat inte kommer ge den versionen till sin omgivning...
    Önskar alla barn en trygg uppväxt.
  • 14 maj 2016 08:50:57
    Precis så här är det. Jag har stått vid sidan om min sambo och sett honom råka ut för det här. Finns ingen hjälp, inget tvingande trots 3 domstolsbeslut om både vårdnad och umgänge. Alla andra domar måste man följa annars blir det böter eller fängelse, men inte i en vårdnadstvist. Finns inga konsekvenser eller böter för en som trilskas, alienerar och manipulerar, ja t o m skadar ett barn psykiskt. Min sambo har suttit anklagad i både tingsrätt och hovrätt, friad i båda, men som ni skrev, klen tröst. 7 år senare så finns ingen kontakt. Farföräldrar och alla på min sambos sida har förlorat en familjemedlem. Vi sörjer ett barn som inte är dött utan bor 10 min härifrån. Vi vet att detta barn utsätts för psykisk misshandel men kan inget göra. Han säger till sin pappa att han hatar honom. Han har sagt att han hellre dör än att han är lik sin pappa! Dessa meningar från ett barn om sin pappa är för mig ett barn som ropar på hjälp. Ett barn som är så starkt manipulerat av sin mamma. Det står t o m i domarna och i Socialens utredningar att de anser att mamman alienerar pappan och ÄNDÅ görs INGENTING! De ser det men gör inget! Tack för det ni gör och att ni sätter ord på det som så många barn och föräldrar utsätts för. Tack för att ni tar kampen och gör detta synligt! Tack!
  • 13 maj 2016 23:40:13
    Jag som farmor upplever detta just nu.
    Har svårt att förstå att människor kan förändras.
    Både jag och min son kämpar för att det skall bli bra samarbete med mamman och att dottern skall få ha en pappa.
    Men hur länge skall han orka jag stöttar så gott jag kan men det räcker inte.
    Dottern har rätt till sin pappa men det verkar inte mamman fatta eller vill inte att det skall fungera.
    Men hoppet finns att det skall bli en bra lösning.
  • 13 maj 2016 10:24:31
    Fort tycker att utredningen/na är orättssäkra. Gör som jag vägra använda dom och begär en ny och ring runt och påpeka detta för om vi är fler som gör det så måste dom väl lyssna och fatta snart.
  • 13 maj 2016 10:18:25
    Ja, jag håller med dig in allt och jag har också som du säger blivit polisanmäld för ofredande och vi stog ute och väntade på polisen i 1,5 timme för att pappan inte ville tala om att vår dotter var i säkerhet. Hon kom inte till vår mötesplats så jag blev så klart orolig att det hade hänt henne något och istället för att berätta för mig att hon var hemma så valde alltså pappan att tillkalla polis och det är när mina döttrar och hans nya flickvän nu sambo står inne och ser på. Polisen kommer och säger vänligt men bestämt att jag ska lämna tomten och då kan pappan helt plötsligt tala om för dom att vår dotter är i säkerhet. Innan polisen hade kommit så ringde jag på deras dörr och då slog mitt ex ner min hand hårt i husväggen så att jag skadade mig alltså han får hålla på med både psykiskt och fysiskt misshandel men får ändå ha barnen och jag som inte gör något utan bara vill träffa mina barn jag får inte ens åka dit för då ansöker pappan om kontakt förbud men myndigheterna stöd och hjälp. Systemet är helt galet och dessutom är det enl mig korrupt då Soc anlitar egna advokater och att dom dessutom rekommenderar advokater till dom som har myndigheterna på sin sida i typ en BBIC utredning. Utredningarna är och orättssäkra då dom inte är Evidensbaserade och dom är ofta partiska och därför så är dom inte rättssäka och dom följer inte svensk lag. Det fick jag för övrigt en politiker att säga då jag frågade detta -Ni följer ju inte svensk lag...- "Nej jag vet" och när man talar med advokater om detta så säger en att dom välkomnar att jag tittar på detta och en annan att det är vanskligt att säga något om det.... Hm. Vad betyder allt detta? Jag det ska jag sätta tänderna i och reda ut. Tingsrätten säger när man påpekar detsamma att jag måste gå upp med denna orättsäkra och också dåliga utredning då utredarna som har gjort den verkar vara inkompetenta då dom tex inte vet att dyslexi är samma som läs och skrivsvårigheter och att dom dessutom ofta utan att se det säger emot sig själva. Har talat med både utredarna och chefen samt chefen över henne och även stadsdelsdirektör och politikern som sitter i socialnämnden och ingen gör något åt detta så nu är alla tjänstemän och utredning polisanmäld för tjänstefel och jag har dessutom både skickat in den till IVO och även där talat med chefer och ska nu skicka in mina åsikter till dom. Även notarier och justisieddepartement socialdepartementet och JK har jag talat med om detta. Så min uppmaning till er alla som lik mig tyck
  • 13 maj 2016 08:41:13
    Det är mycket effektivt att inte svara på sms, mail och telefonsamtal. Ett "bra" sätt att exkludera. Att åka hem till sina barns anda förälder som har agerat enligt ovan innebär i många fall att du blir polisanmäld. En förälder som isolerar sig och sina barn vill åstadkomma det onda - separera och ta bort relationen mellan sina egna barn och deras andra förälder. Detta är inte sunt beteende, snarare dysfunktionellt. Därför bör familjerätten fokusera på att hjälpa en sådan här förälder (en förälder som högst troligt själv har anknytningsproblem). I väldigt många fall hjälper familjerätten denna dysfunktionella föräldern att ta barnen från den "friska" föräldern. Men av någon anledning vill inte socialsekreterare på familjerätten ta till sig denna information. Istället samtalar de med "små eller större" barn i t ex 7-12 årsåldern för att "Det är viktigt att barnen kommer till tals" heter det. Snacka om att skylla ifrån sig! Att inte ta något vuxenansvar när man sitter med denna makt. Att inte själv som vuxen våga konfrontera denna förälder utan istället hjälpa till att utesluta barnens andra förälder. Det är fult, det är mot allt som står i FB och Barnkonventionen och det är ovärdigt.
  • 13 maj 2016 07:38:20
    Det har visat sig vara väldigt många orosanmälningar precis innan en huvudförhandling i Tingsrätt. Utan att ha forskat på området kan man misstänka att en mamma som anmäler sitt ex för incest eller en pappa som anmäler sitt ex för psykiskt sjuk vill ha "beslutsunderlag" i Tingsrätten. Personligen tycker jag att familjerättsadvokater har ett mycket stort ansvar här. Det är advokaten som väljer och driver frågorna med domaren i Tingsrätten. Att som advokat ta fram anmälningar som inte lett till någonting tidigare i en annan myndighet ( t ex socialtjänsten) är ett sätt att försöka vinna genom att smutskasta motparten. Det finns inte en enda tanke på barnet från en sådan advokat och dennes klient. De gör allt för att "få bort" barnets ena förälder.

  • 13 maj 2016 01:05:37
    Väldigt bra och skräckinjagande likt min egen situation. Det är som att en manual används. Min exfru råkade ut för samma sak som hon nu överför på våra barn. Varför beivras inte tvångsmedling?
  • 13 maj 2016 00:46:19
    Så bra skrivet och jag håller med dig helt och håller. Jag är en mamma som inte har någon kontakt med mina döttrar en är snart 21 och har precis kommit ifrån hennes pappas klor och därför tror och hoppas jag att hon ganska snart kommer att kontakta mig så att vi kan få en fin relation. Min andra dotter är snart 16 och har två år kvar som maktmedel och slagträ mot mig. Deras far sa redan i tidigt skede att han skulle ha barnen tills dom blev 18 år och att jag inte kan göra något för att det inte ska bli så. Mina barn är inte bara saknade av mig utan av hela deras släktskap på min sida. Och alla undra hur kunde gå så här och vad kan vi göra för att få en förändring. Mvh Madelaine
  • 12 maj 2016 21:23:57
    Fy vad jag känner igen mig där. Men jag tycker att barnen ska ha rätt till bägge föräldrarna. Men e mamman bråkig med massa anmälningar som inte har några bevis. Så tycker jag barnen ska bort därifrån.
  • 9 maj 2016 21:33:14
    Ja så är det! Alla som kan göra något åt det onda ser bort och tiger.
    I morgon förlorar jag kanske mitt andra barnbarn som fått åldern att få utrycka "sin" indoktrinerad vilja.
    Farmor