Punkt 11 - Barnets bästa, barns rätt

PappaBarn - Se Barnet!
"Barnets bästa och barnets rätt att komma till tals är två av barnkonventionens grundläggande principer. Genom 2006 års vårdnadsreform tydliggjordes att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut i frågor om vårdnad, boende eller umgänge. I vårt övergripande uppdrag ingår att ta ställning till om regelverket behöver ändras för att 2006 års vårdnadsreforms grundläggande syfte – att stärka barnrättsperspektivet – ska uppnås."
  • 11.3.3) Betydelsen av barnets bästa ska komma till klarare uttryck i lagtexten. Barnets bästa ska vara avgörande inte enbart för alla beslut utan också för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge

    PappaBarn tillstyrker förslaget

    PappaBarn anser att förslaget är förenligt med barnets bästa och i linje med Barnkonventionens artikel 12.
     
  • 11.3.3) Vid bedömningen av barnets bästa ska det fästas avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att sätta barnets behov före den egna konflikten

    PappaBarn tillstyrker förslaget

    PappaBarn anser att det generellt sett måste ställas högre krav på de vuxna att ta sitt föräldraansvar, d.v.s. att agera på ett sätt som gör att barnets behov av båda sina föräldrar och barnets egna nätverk säkerställs. Förslaget innebär ett välkommet skifte i fokus från föräldrarnas samarbetssvårigheter, till föräldrarnas förmåga att ta ett gemensamt ansvar i frågor om barnet. Detta är ett angeläget steg bort från den konfliktdrivande ordning som gäller idag, där en förälder kan gynnas av fabricerade samarbetssvårigheter.
"Det är olyckligt att lagtexten utgår från ordalydelser som kan leda tankarna till att barnet måste ha uttryckt en bestämd uppfattning för att få sina åsikter beaktade."

"Vi föreslår också att barnets åsikter och inställning, istället för vilja, ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad."
PappaBarn - Remissyttrande
PappaBarn - Remissyttrande

PappaBarn anser att barn enbart ska höras då ett eller båda av följande kriterier uppfylls:

 a) barnet har ett omfattande umgänge med båda sina föräldrar eller b) då det är uppenbart att det finns ett skyddsbehov.
  • 11.8.5) Vid bedömningen av barnets bästa ska barnets åsikter och inställning tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad

    PappaBarn tillstyrker förslaget men har en rad reservationer mot densamma

    PappaBarn är emot utredningens avsikt om att ännu yngre barn än idag ska höras och ges möjlighet att "uttrycka sina åsikter och sin inställning" i frågor av avgörande betydelse för deras framtid. Det må låta bra, men i samband med en vårdnadstvist är riskerna för barnet med förslaget troligtvis större än nyttan. PappaBarn menar att familjerätterna generellt inte har tillräcklig kompetens att avgöra om ett barn utsätts för otillbörlig påverkan från en förälder. Barn vill ha en nära och god kontakt med sina föräldrar och det är inget man i normalfallet behöver fråga barn om. Barns uppfostran och uppväxt är ett vuxenansvar. För barnet framstår det inte som någon förmån att prata om sina föräldrar i den mycket utsatta och påfrestande situationen barnet befinner sig i vid en djupgående föräldrakonflikt.

    Barn bör förvisso få komma till tals, men inte pressas att ange sin åsikt i livsavgörande frågor som är vuxenvärdens ansvar. Det finns alltid en risk att barns uttalande misstolkas. Det är oetiskt att sätta barn i den psykiskt mycket påfrestande situation att behöva ta ställning mellan sina föräldrar. PappaBarns erfarenhet är att många tvistande föräldrar använder barnet som redskap för att "vinna" vårdnadstvisten. Barn är i en beroendeställning till sina föräldrar och är lätta att påverka, medvetet eller omedvetet. En förälders agerande som står i konflikt med barnets bästa kan därmed rättfärdigas av vad barnet uttalar. PappaBarn anser att barn enbart ska höras då ett eller båda av följande kriterier uppfylls; a) barnet har ett omfattande umgänge med båda sina föräldrar eller b) då det är uppenbart att det finns ett skyddsbehov.

    Problemet med föräldrapåverkan av barn, med avskärmning av ena föräldern som följd, kommer sannolikt att tillta med utredningens förslag.

    Det finns anledning till oro över de brister som vi menar finns inom socialtjänsten vid bedömning när barn ska anses ha nått en tillräcklig mognad för att komma till tals. Bedömningsgrunderna varierar från socialtjänst till socialtjänst, från handläggare till handläggare och från gång till annan. PappaBarn efterlyser till att börja med likartade bedömningsgrunder.

    Det är enligt PappaBarns erfarenhet ett stort problem att socialtjänsten i många fall inte har kompetens och metoder att avgöra barnets mognad i aktuellt hänseende. Mognad handlar inte bara om huruvida barnet har normalt med kompisar och klarar skolan på ett bra sätt. Yngre barn kan i princip aldrig förväntas förutse och förstå hur den information barnet lämnar kommer att användas och vilka konsekvenser det kan få för barnets framtid. Dessvärre råder en utbredd aningslöshet om värdet av den åsikt och inställning barn utrycker.

    Vidare är definitionen av mognad oklar. Är det barnets fysiska, känslomässiga eller kunskapsmässiga mognad som ska klargöras? I vilket fall är det svårt att föreställa sig att barnets mognad kommer att klarläggas med några mer förfinade metoder. Sannolikt kommer barnets verbala förmåga och allmänna livssituation att i praktiken bli allena styrande vid barnsamtalet.
PappaBarn - Remissyttrande

Barn klarar inte, i motsatts till vuxna, av att tillgodose behov av och kärlek till två vuxna som strider. Barnets sätt att hantera detta, för att få en så smärtfri vardag som möjligt, är att välja mellan föräldrarna. Redan detta faktum ger anledning att alltid ifrågasätta barnets mognad.
  • Barn klarar inte, i motsatts till vuxna, av att tillgodose behov av och kärlek till två vuxna som strider. Barnets sätt att hantera detta, för att få en så smärtfri vardag som möjligt, är att välja mellan föräldrarna. Redan detta faktum ger anledning att alltid ifrågasätta barnets mognad.

    Betänkandet saknar en konsekvensanalys och en diskussion av de risker som är förenade med att fråga allt yngre barn. PappaBarn anser att utredaren inte beaktat dessa risker. Vi ifrågasätter om handläggarna på landets familjerättsavdelningar generellt har den kompetensen som krävs för att utföra samtal med barn som befinner sig i en pressad situation mellan sina föräldrar. Vi grundar våra farhågor dels på beskrivningar från våra medlemmar, dels på nuvarande innehållet i socionomutbildningen.

    Några forskningsresultat som visar att eller på vilket sätt det skulle vara till gagn för ett barn att de ges utökat inflytande i aktuellt hänseende har inte redovisats i betänkandet. Detta är en allvarlig brist. PappaBarn anser att risken är stor att om detta förslag införs kommer det få liknande förödande konsekvenser som förändringen i föräldrabalken 2006, där samarbetsproblem infördes som en grund för ensam vårdnad.
     
  • 11.8.5) En ny bestämmelse om barnets rätt att komma till tals och få information i frågor om vårdnad, boende och umgänge införs i föräldrabalken

    PappaBarn tillstyrker förslaget med samma reservationer som angetts i punkten ovan, under 11.8.5
PappaBarn - Remissyttrande
För att undgå att tvistande förälder påverkar barnet inför barnsamtal bör barnets åsikter endast inhämtas om det finns ett fungerande och omfattande umgänge med båda föräldrarna. Att höra ett barn som har hållits undan från ena föräldern, även under en kortare tid, medför en stor risk för att barnet inte är i stånd att bilda egna åsikter och fritt uttrycka dessa, i barnkonventionens mening.
  • 11.8.5) Utgångspunkten ska vara att den som utför utredningen ska höra barnet och redovisa barnets åsikter eller inställning för rätten

    PappaBarn avstyrker förslaget

    PappaBarn anser inte att utgångspunkten ska vara att barn hörs, då det inte alltid kan anses vara förenligt med barnets bästa. Vi anser att en bedömning måste göras från fall till fall, där barnets ålder och mognad samt omständigheterna i det aktuella fallet är avgörande.

    Att inhämta barns åsikt i infekterade vårdnadstvister i förknippat med stora risker och svårigheter. Om så likväl ska ske måste samtalet föregås av en noggrann undersökning och analys av barnets aktuella situation. Det händer alltför ofta att den ena föräldern medvetet eller omedvetet negativt påverkar barnets inställning till den andra föräldern och att barn säger sådant som de tror den ena eller båda föräldrarna önskar eller förväntar sig. Att försätta ett barn i en sådan situation kan vara direkt skadligt för barnet. Därför måste det som ett barn uttrycker, exempelvis att barnet utan konkret anledning tar avstånd från den ena föräldern, kritiskt värderas. Det är av största vikt att analysen av samtalet tydligt redovisas i socialtjänstens utredning.

    I utredningen hänvisas till artikel 12.1 i Barnkonventionen, vari angetts att "Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa…". För att undgå att tvistande förälder påverkar barnet inför barnsamtal bör barnets åsikter endast inhämtas om det finns ett fungerande och omfattande umgänge med båda föräldrarna. Att höra ett barn som har hållits undan från ena föräldern, även under en kortare tid, medför en stor risk för att barnet inte är i stånd att bilda egna åsikter och fritt uttrycka dessa, i barnkonventionens mening.

    Ett annat problem är dokumentationskravet och återgivningen av barnsamtalet. Vårdnadsutredningar innehåller inte alltid utförliga redovisningar av barnsamtal. Ibland återges endast lösryckta uttryck, utan att sammanhanget redovisas. Under vilka förhållanden har samtalet genomförts? Har ledande frågor ställts? Jämför med hur polisen genomför och dokumenterar förhör med barn.
PappaBarn - Remissyttrande
”Familjerättsekreterare menade att det är en svår uppgift att hålla barnsamtal. Det betonades att många barn är påverkade och säger det de tror att föräldrarna vill höra. Många barn befinner sig också i
en svår lojalitetskonflikt mellan föräldrarna. Det framfördes att det är viktigt att se barnets berättelse ur ett helhetsperspektiv. Det framhölls också att utgångspunkten att barnets inställning ska redovisas
i en utredning om vårdnad, boende och umgänge i vissa fall riskerar att leda till press på barnet.”
  • 11.8.5) Det ska komma till klarare uttryck att barnet som regel ska höras innan socialnämnden lämnar upplysningar till rätten inför ett interimistiskt beslut

    PappaBarn avstyrker förslaget

    PappaBarn anser inte att barn i regel behöver höras. Risken är överhängande att föräldrar i onödan drar in barnet i konflikten. Om barn likväl hörs måste det säkerställas att barnets åsikt inte påverkats av någondera föräldern.

    11.8.5) Det införs en bestämmelse om att barn ska ha rätt att uttrycka sina åsikter och sin inställning i frågor om vårdnad, boende och umgänge vid samtal med företrädare för socialnämnden även om vårdnadshavarna motsätter sig detta

    PappaBarn tillstyrker förslaget

    PappaBarns erfarenhet visar att den vårdnadshavare som inte har förmågan att sätta barnets behov av båda sina föräldrar före sina egna intressen ofta har ett allmänt destruktivt beteende, genom att, försvåra utredningen, omöjliggöra insatser och påverkar barnet att ta avstånd från den andra föräldern. Det är därför viktigt att den vårdnadshavare som har detta för barnet skadliga beteende, inte ges möjlighet att hindra att barnet hörs av socialtjänsten.

    11.8.6) Regeringen ska ge Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd i uppdrag att ta fram en vägledning för hur uppföljningsskyldigheten enligt 5 kap. 1 § åttonde strecksatsen socialtjänstlagen (2001:453) ska fullgöras

    PappaBarn tillstyrker förslaget

    Det är PappaBarns erfarenhet och även utredarens uppfattning att socialtjänsten inte fullföljer denna skyldighet. Många socialsekreterare känner inte ens till att den finns. Enligt PappaBarns uppfattning skulle många återkommande vårdnadstvister i domstol kunna undvikas om socialtjänsten fullföljer sitt ansvar enligt detta lagrum på ett aktivt sätt.
     

Ge oss dina kommentarer