PappaBarn_logo_500_med_tag

PappaBarns reflektioner

PappaBarn - Se Barnet!
Vi anser att avsikterna med 2006 års vårdnadsreform i många avseenden var missriktade och har medfört en rad allvarliga och negativa konsekvenser främst för barnen men också för många föräldrar och anhöriga.

Snabbnavigera | Hem > SE BARNET! > PappaBarns reflektioner

2006 års vårdnadsreform är ett stort misslyckande, därför att

  • Antalet traditionella vårdnadsmål har enligt vårdnadsutredningen, sedan 2006 ökat med anmärkningsvärda 50 %. Det är alltså fler barn som involveras i vårdnadsmål och mål tar numera längre tid att handlägga. 2006 års vårdnadsreform syftade till att den skulle minska antalet vårdnadsmål.
    - Det blev tvärt om
  • Antalet vårdnadsmål där domstolen beslutat om ensam vårdnad har, enligt vårdnadsutredningens granskning, ökat från 45 % till 67 %.
    - Det innebär att fler barn i praktiken inte kommer ha en nära och kontinuerlig kontakt med båda sina föräldrar
  • I 92 % av de granskade målen anförde minst en förälder "samarbetsproblem" som skäl för sitt yrkande. Regleringen har kommit att bli konfliktdrivande genom att fler barn dras in i samarbetsproblem mellan föräldrarna
  • Enligt utredningen så är det tingsrätternas uppfattning att i 28 % av de studerade målen var barnets inställning påverkad av ena föräldern.
    - Det är många barn som tar psykisk skada på grund av att de påverkats av den ena föräldern att avskärma sig från den andra föräldern
  • I 40 % av de mål utredningen analyserat, har föräldrarna tvistat tidigare. Tvister är påfrestande för alla inblandade och att genomgå flera tvister gör ont värre.
Sammantaget visar detta att barns utsatthet har ökat kraftigt sedan reformen 2006. Barnrättsperspektivet har således inte stärkts generellt sätt, utan i många avseenden försämrats.
- De stora förlorarna på 2006 års vårdnadsreform är barnen
 

Ge oss dina kommentarer
 

  • 3 februari 2018 00:29:36
    *Regeringen har bortförklarat de ökade 50% med vissa tillkommande faktorer som inte fanns förut. Lagen har fungerat väl, säger man skriftligen.

    *Ensam vårdnad är en lösning för att upprätthålla makt och kontroll och för att den individen vill styra villkoren, även om umgänge är reglerat och för att kvinnor älskar att ha övertag på män.

    *Att hitta på samarbetsproblem eller provocera fram det själv och skylla på den andre, lärs ut av advokater (kvinnliga) om man händelsevis inte fattat det själv.

    *Absolut att barnen tar skada på olika sätt, men en del läker nog till en del som vuxna, så pass att ett vanligt socialt liv är möjligt. Att hata en pappa för att mamma gör det, innebär att man hatar sig själv till 50% egentligen. På något sätt måste man bli schizofren för att hantera det. Man består ju av bägge lika mycket.

    *Tror att PAS som ni numera bytt ut då det solkats ner en del, ofta är könsbundet, såtillvida att flickor nog oftare utsätts av mödrarna och sönerna av det fåtal pappor som gör sig skyldiga. Möjligheten ökar och barnets egen identifieringsprocess hjälper till. Vet ni procenten angående pappor, så skriv ut den, så man inte tror att det är 50/50 eller frågan om något jämställdhetsarbete - för kvinnor som är ansvariga eller personlighetesstörda. Kvinnorna har hela samhället i ryggen ändå. Att fäder är partiska eller ger slagsida till mannens favör är för att kvinnorna gör så. Håller de med kvinnorna till 50% om problembilden, blir det skevt om kvinnorna radar upp långa anklagelselistor om pappan. Absolut finns det fall där det är 90/10 som är kvinnans skuld. Utifrån av andra är det mycket svårt att analysera fram respektives skuldprocent.
    Interaktioner är ett växelspel och orsak och verkan studsar som en pingpongboll fram och tillbaka. Man kan missa grovt och då skadar man den som anser sig veta bättre och har en egen verklighetsbild på nära håll.

    Det talas om olika utredare som använder fel utredningsmetoder och som har stora brister i kompetens. Och det är korrekt. Men nästan som ett förlåtande. De har ingen personlig skuld. Jag kan försäkra att jag sett bevis på korruption som är medveten både på Socialtjänsten och BUP. Faktiskt skrämmande. Är eller borde vara kriminellt. Tjänstemannaansvaret som återinfördes hjälper inte, då det är för svårt att leda i tillräckliga handfasta bevis med det som de skriver och utelämnar.
    Ni borde ta fram TV:s dramadokumentär som hette "GULDBUREN" och visa medlemmarna eller ge information hur/var man kan beställa den. Jag tror att den gick på 80-talet i SVT. Mamman var en intellektuell journalist och som var överlägsen utredarna. Det tålde de inte. Hon nedgraderades som förälder för att hon var för elitistisk. Hennes hämnd blev dokumentären. Det är så man vänder saker åt alla håll om man känner att man har en kompetent person som vet hur det ligger till med de egna barnen och fadern eller de psykologiska mekanismerna. Men oftast är det männen som allt vänds emot. Allt de säger och allt det gör, ges en annan innebörd eller förvrängs. Det är därför de inte känner igen sig då de får läsa utredningen till slut. Chocken kan bli stor. Efter varje enskilt samtal borde de få en utskrift på vad som nedtecknats, så de kan korrigera eller ta upp det nästa möte.
    Även vad partnern sagt enskilt. Socialtjänsten använder taktik ungefär som på polisutredningar. Det gäller att snärja mannen, det är målet. Att få honom grå eller svart med alla medel. Under utredningen skall han hållas så ovetande som möjligt att nätet dras åt bakom hans rygg. Utredningarna är fulla av horribla motsägelser och de kan försvara sig med att i juridiken, så är det först en jakande huvudsats och sedan en underminerande bisats, så att meningen egentligen blir ett nollsummespel eller i bästa fall en paradox.
    I Sverige är det den feministiska kulturen som råder med sina tentakler ut i kapillärerna i samhällskroppen och staten och lagstiftare kommer knappast att skriva om lagar, så att kvinnor får en försvagad sits, så att männen kan utnyttja detta eller för att skapa jämställdhet enligt fäders önskemål. Lagen före 2006 gav män vissa möjligheter och det var det man ville täppa till. Man ville återgå till kvinnornas vetorätt som gällt.

    Lagstiftare tror att deras formuleringar kan styra folk, så att folk går emot sina egna intressen. Det är svårt. Alla försöker lista ut hur de kan runda det som lagstiftaren vill.
    Vetorätt blev rätt att skapa samarbetsproblem. Kan det vara lättare om man är kvinna.
    Ja, oj så mycket mera det finns.

    Tack för ett stort och värdefullt arbete ni gör i uppförsbacke. Hoppas det belönas med lite resultat konkret. Det förtjänar alla kämpande pappor som bryts ner och får sina liv förstörda och kanske PTSD på köpet som börda. Att mista sina egna barn är det värsta en människa kan drabbas av. Ännu värre är att mista barn som är i livet. Som ytterligare mardröm är att pappan kanske mister alla sina barn och alla sina barnbarn.
    Det är så hemskt att det knappt går att skriva ner.

    Hej då alla ! Kämpa vidare och kämpa för att hålla uppe den sinnesmässiga nivån, så att orken inte tryter. Alla tunnlar brukar ha ett ljus i slutet. Oavsett hur det slutar så har ni den sanna sanningen med er resten av livet vad föräldrapåverkan var och hur det fungerar. Vi hade bara otur att leva i landet Sverige.

    "Erfaren"
  • 1 februari 2018 20:20:53
    Jag kan intyga att skolan, SOS, BUP och föräldrar med dagens rutiner och riktlinjer sänder många barn i förtvivlan. Mitt barn bor mindre än en kilometer från sin far, vi har knappt träffats alls på två år. Jag är väldigt ledsen över att se henne må dåligt..

    Vi kan mycket bättre än så här genom att skaffa bättre förutsättningar för barnen.