SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr

Avdelning 07 2009-10-23 T 3506-09

Rotel 0709 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Solna tingsrätts dom 2009-04-24 i mål T 8421-07, se bilaga A

KLAGANDE

Nn,

Ombud: Advokaten Ia Sweger

Riddargatan 16, 114 51 Stockholm

MOTPART

Ombud: Advokaten Birgitta Hållenius

Odengatan 106, 113 22 Stockholm

SAKEN

Vårdnad m.m.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

1. Hovrätten fastställer tingsrättens domslut under punkten 1.

2. Med ändring av tingsrättens domslut under punkten 2 förelägger hovrätten nn att vid vite om 50 000 kr per barn överlämna nn, nn, nn och nn till Nn måndagen den 2 november 2009.

3. Med ändring av tingsrättens domslut under punkterna 3-8 förordnar hovrätten att nn, nn, nn och nn ska ha rätt till umgänge med Nn enligt följande:

a. Varannan vecka, ojämna veckor, från onsdag efter skolans slut till måndag före skolans början,

b. vartannat höstlov från sista skoldagen före lovet till första skoldagen efter lovet med början 2009,

c. vartannat jullov från den 22 december kl. 15.00 till den 30 december kl. 15.00 med början 2010,

d. varannan nyårshelg från den 30 december kl. 15.00 till den 7 januari med början 2009/2010.

e. vartannat sportlov från sista skoldagen före lovet till första skoldagen efter lovet med början 2011,

f. vartannat påsklov från sista skoldagen före lovet, till första skoldagen efter lovet med början 2010,

g. fyra sammanhängande veckor varje sommar. Nn har rätt att vartannat år, med början 2010, bestämma vilka veckor umgänget ska äga rum och hon ska då anmäla det till Nn senast den 1 maj respektive år. Övriga år, med början 2011, ska Nn om han så önskar senast den 1 april meddela Nn vilka fyra veckor som något umgänge med Nn inte ska äga rum. NN ska härefter senast den 1 maj meddela Nn vilka fyra sammanhängande veckor umgänget med henne ska äga rum.

4. Med ändring av tingsrättens domslut under punkten 9 och med ändring av hovrättens beslut den 14 maj 2009 förordnar hovrätten att vad hovrätten har beslutat under punkterna 1-3 ovan ska gälla omedelbart, dvs. utan hinder av att domen inte har vunnit laga kraft.

5. Med ändring av tingsrättens domslut under punkterna 10-11 förordnar hovrätten följande.

a. Hovrätten förpliktar Nn att från den 27 mars 2008 till den 1 juli 2008 betala underhållsbidrag till Nn för vart och ett av barnen med 1 273 kr per månad samt från den 1 juli 2008 till den 23 oktober 2009 med 1 375 kr per månad för nn, 1 385 kr per månad för nn, 1 314 kr per månad för nn och 1 318 kr per månad för nn, med avdrag för vad som utgått via Försäkringskassan under denna period.

b. Hovrätten ogillar Nns yrkande om fastställande av underhållsbidrag för tiden efter hovrättens dom.

YRKANDEN M.M. I HOVRÄTTEN

Nn har yrkat att vårdnaden om parternas gemensamma barn Barn1, Barn2, Barn3 och Barn4 Nn ska tillkomma henne ensam, i andra hand att samtliga barn under gemensam vårdnad ska vara stadigvarande boende hos henne och i annat fall umgänge med samtliga barn enligt följande.

a) Onsdag – måndag, jämna veckor,

b) vartannat höstlov med början 2009,

c) varannan julhelg från den 22 december till den 30 december med början 2010,

d) varannan nyårshelg från den 30 december till den 7 januari med början 2009/2010,

e) vartannat sportlov från sista skoldagen före lovets början till första skoldagen efter lovet med början 2011,

f) vartannat påsklov från sista skoldagen före lovets början till första skoldagen efter lovet med början 2010,

g) fem veckor på sommarlovet, med anmälningsskyldighet till Nn senast den 1 maj varje år om vilka veckor som avses.

Härutöver har Nn yrkat underhållsbidrag enligt följande.

a) Från och med den 1 januari 2008 till den 1 juli 2008 med 1 273 kr för vart och ett av barnen,

b) från den 1 juli 2008 och fortsättningsvis till dess vardera barn fyllt 18 år, med 1 375 kr för Barn1, 1 385 kr för Barn2, 1 318 kr för Barn3 och 1 318 kr för Barn4 att utges förskottsvis med avdrag för vad som utgått via

Försäkringskassan under denna period. Samtliga yrkanden har framställts interimistiskt.

Nn har bestritt Nns yrkanden om ensam vårdnad och stadigvarande boende. Han har medgett yrkandena om umgänge med undantag för punkten a) där han medgett omfattningen av umgänget men gjort gällande att det bör utövas under ojämna veckor samt punkten g) där han medgett fyra veckor. – Nn har vitsordat de av Nn begärda underhållsbidragsbeloppen men bestritt att något underhåll ska utgå före den 15 maj 2008.

Nn har yrkat att tingsrättens dom ska fastställas. För det fall hovrätten ändrar domen har han yrkat att vårdnaden om parternas gemensamma barn Barn1, Barn2, Barn3 och Barn4 Nn ska tillkomma honom ensam, i andra hand att samtliga barn under gemensam vårdnad ska vara stadigvarande boende hos honom och i annat fall umgänge med samtliga barn enligt följande.

a) Varannan vecka, jämna veckor, med byte måndagar, och i andra hand jämna veckor i så stor omfattning som möjligt och som hovrätten finner lämplig, dock helst vardagar.

b) vartannat sportlov från sista skoldagen före lovet till första skoldagen efter lovet med början 2010,

c) vartannat påsklov från sista skoldagen före lovet, till första skoldagen efter lovet med början 2011,

d) vartannat höstlov från sista skoldagen före lovet till första skoldagen efter lovet med början 2010,

e) fyra veckor varje sommarlov, förlagda till veckorna 28-31,

f) vartannat jullov från den 22 december kl. 15.00 till den 30 december kl. 15.00 med början 2009,

g) varannan nyårshelg från den 30 december kl. 15.00 till första skoldagen efter lovet med början 2010/2011.

Nn har yrkat att det i domen särskilt ska anges att lovumgänge bryter vardagsumgänge. Han har härutöver yrkat att Nn bör meddelas ett mycket kraftigt vitesföreläggande, förslagsvis 50 000 kr per barn och överlämnandetillfälle.

Samtliga yrkanden har framställts interimistiskt.

Nn har bestritt Nns yrkanden om ensam vårdnad och stadigvarande boende. Hon har medgett yrkandet om umgänge under punkterna b) – d) och f) – g), dock såvitt avser umgänge under julhelgen 2009 endast från den 25 december till den 30 december. När det gäller yrkat umgänge enligt punkten a) har hon medgett varannan vecka, jämna veckor, från lördag kl. 10.00 till måndag före skolans början. Under sommarlovet har hon medgett umgänge under fyra veckor uppdelade i två perioder om två sammanhängande veckor med anmälningsskyldighet för Nn Nn senast den 1 maj varje år.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Parterna har i hovrätten åberopat samma grunder och samma omständigheter och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som vid tingsrätten med följande tillägg.

Efter hovrättens interimistiska beslut i målet har umgänget löpt på med undantag för sommarumgänget. Närvaron av en kontaktperson har emellertid varit en nödvändig förutsättning för umgänget. Barnen vill inte vara hos Nn och utan en kontaktperson hade umgänget därför inte kommit till stånd.

Efter hovrättens interimistiska beslut har övernattningar kommit till stånd. Tidigare har det inte varit tal om övernattningar trots att det funnits ett interimistiskt beslut härom. Umgängestillfällena har i huvudsak fungerat bra. Han har valt att inte begära verkställighet av umgänget vid de tillfällen umgänget inte fungerat.

Utredningen

Förhören vid tingsrätten med Nn, Nn, nn,nn, nn, nn, nn och nn har återgetts genom uppspelning av videoupptagning. Förhören vid tingsrätten med nn och nn har återgetts genom ljudupptagning respektive

video- och ljudupptagning. Tilläggsfrågor har i hovrätten ställts till Nn och Nn. I hovrätten har på Nns begäran vittnesförhör hållits med nn, nn, nn och nn. Omfattande skriftlig bevisning har åberopats. Uppspelning har skett av en filmsekvens och en ljudupptagning, vilka åberopas av Nn.

Hovrättens bedömning

Barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska avseende särskilt fästas bland annat vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.

Vårdnadsfrågan

Parterna har i stort sett inte haft någon kontakt med varandra sedan början av år 2008. De synes helt ha tappat förtroendet för varandra och därmed förmågan att ta ett gemensamt ansvar för barnen. Som parternas relation utvecklat sig finner hovrätten att motsättningarna inom överskådlig tid är så svåra och djupa att det inte kan anses förenligt med barnens bästa att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnen. Vårdnaden bör därför anförtros en av föräldrarna. När det gäller frågan om vem av Nn och Nn som är lämpligast som vårdnadshavare gör hovrätten följande överväganden. Inledningsvis konstaterar hovrätten att Nns påståenden om övergrepp från Nns sida mot henne och barnen inte stöds av utredningen i målet. Hovrätten lämnar därför påståendena utan avseende. Utredningen ger således inte anledning att tro att något av barnen far illa hos Nn. Annat är inte heller visat än att båda parter har för barnen adekvata bostäder.

Det är uppenbart att båda föräldrarna älskar sina barn och vill deras bästa. Det är emellertid också uppenbart att föräldrarna inte lyckats hålla barnen utanför sin konflikt. Framför allt Nn har på olika sätt dragit in barnen i konflikten på ett sätt som allvarligt riskerar att skada barnens hälsa.

Av utredningen framgår att barnen för närvarande inte har en nära och god kontakt med Nn, detta trots att han på olika sätt försökt få till stånd en sådan, och att barnen är negativt inställda till Nn. Barnen har fram till parternas separation vid årsskiftet 2007/2008 bott tillsammans med båda föräldrarna. Annat har inte framkommit än att barnen under denna tid haft en god relation till båda sina föräldrar. Detta stöds av bland annat av nn, nn och nn berättelser. Hovrätten konstaterar att sedan barnen flyttade från det gemensamma hemmet i januari 2008 har beteendet mot fadern utan någon synbar förklaring kommit att ändras påtagligt. Det umgänge som har ägt rum har fungerat allt sämre och barnen har uppträtt alltmer avståndstagande mot sin far. Det har framkommit att Nn är mycket negativt inställd till Nn. Nns negativa inställning till Nn och de handlingar hon vidtagit med anledning därav, innefattande en utomordentligt lång rad myndighetskontakter, samt uppgifter till barnen, varav en av de allvarligaste är den då hon enligt Barn3 till Barn3 ska ha sagt att Nn tänkte döda henne, har tydligt påverkat barnen. Som tingsrätten funnit har Nn i ett flertal sammanhang också försökt svartmåla Nn. Vårdnadsutredarnas uppfattning är den att Nns negativa känslor och åsikter om Nn färgar av sig på barnen. Enligt hovrättens mening är Nns inställning och agerande den mest sannolika förklaringen till att barnens inställning till Nn förändrats.

Nn har vid ett flertal tillfällen gett uttryck för att hon ensam är den som vet vad som är bäst för barnen och hon synes ha svårt att acceptera en åsikt som inte stämmer överens med hennes egen, oavsett om det är Nn, skolan, socialtjänsten eller någon annan som ger uttryck för den. Det är också uppenbart att Nn – oavsett om hon uppfattat sig agera utifrån barnens vilja – inte inser vikten av barnens relation till Nn. Anförda omständigheter medför att hovrätten, för det fall Nn anförtros vårdnaden, känner en stor oro inför om

barnen kommer att få tillgång till sin far och tillåts återgå till ett normalt liv i vilket båda föräldrarna har en plats. Även om Nn inte heller alltid agerat med den omsorg och eftertanke om barnens bästa som hade varit önskvärd, bedömer hovrätten att han i betydligt större utsträckning än Nn har förståelse för barnens

situation och är mer benägen att låta barnen ha en relation till båda sina föräldrar. För att Nn ska anförtros vårdnaden om barnen talar att barnen, vilka nu fyllt 14, 10 och 8 år, tydligt gett uttryck för att de vill bo hos sin mor. Som ovan anförts ska hänsyn tas till ett barns vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Ett barns uttryckta vilja kan dock inte utan vidare beaktas om omständigheterna är sådana att det inte kan uteslutas att barnet på ett eller annat sätt utsatts för otillbörlig påverkan. Vid bedömningen av vilken vikt som ska läggas vid barnens vilja måste således förhållandena under vilka barnen gett uttryck för viljan vägas in. Visserligen kan barnens uttalade vilja att bo hos sin mor vara deras opåverkade och verkligt fria vilja. Av utredningen framgår emellertid, som ovan konstaterats, att barnen av Nn dragits in i föräldrarnas konflikt i alldeles för stor omfattning och att Nn behandlat framför allt Barn1 Nn som en vuxen samtalspart. Barnen har också tydligt påverkats av Nns negativa inställning till Nn. I utredningen finns tydliga indikationer på att barnens ställningstagande har sin grund i påverkan från Nn. Barnens uttryckta vilja kan under dessa förhållanden inte anses ensamt avgörande.

En omständighet som talar mot att Nn anförtros vårdnaden är den ovisshet som råder om hur barnen, som uppenbarligen är starkt knutna till min mor, kommer att kunna hantera en flytt från henne. Barnens förhållande till Nn är förhållandevis ansträngt och det kan förutsättas att det tar tid att bygga upp den tidigare goda relationen mellan dem. Det får antas, vilket några av de i målet hörda personerna också gett uttryck för, att vissa problem kommer att uppstå om vårdnaden flyttas över till Nn. Frånsett ändringen i boendet torde emellertid de yttre fysiska förändringarna inte bli särskilt stora. Nn och Nn bor nära varandra och någon förändring i fråga om skolgång, kamratumgänge och liknande torde inte behöva uppstå. Barnen har också gett uttryck för en vilja att träffa Nn Nn, om än i en begränsad omfattning. Sålunda har till exempel Barn1 Nn i ett flertal sammanhang gett uttryck för uppfattningen att han är ledsen över att han inte

har så god kontakt med sin far och döttrarna har gett uttryck för att de vill träffa sin far. Mot bakgrund bland annat härav finns det, enligt hovrättens bedömning, inte grund för att anta annat än att de problem som kan uppstå initialt vid en överflyttning av vårdnaden är av övergående natur. För att barnen på sikt ska få möjlighet att fritt kunna älska båda sina föräldrar och få tillgång till dem är det därför enligt hovrättens mening

bäst för barnen att Nn tillerkänns vårdnaden, även om detta på kort sikt kommer att innebära vissa påfrestningar för dem. Nn ska således anförtros vårdnaden om barnen.

Mot bakgrund av Nns agerande under vårdnadsprocessen och då tingsrättens interimistiska beslut inte genomgående följts är risken överhängande att Nn inte frivilligt kommer att medverka till en överlämning av barnen till Nn. Med hänsyn härtill samt till vikten av att en förändring för barnen omedelbart kommer till stånd och vid beaktande av vad som framkommit om Nns ekonomiska förhållanden bör Nn föreläggas att vid ett vite om 50 000 kr per barn överlämna barnen till Nn måndagen efter höstlovet i år.

Umgängesfrågan

Barnen har alltid haft en nära relation till Nn och det är viktigt att Nn, trots de brister som berörts ovan, får behålla en stor plats i deras liv. För barnens bästa bör de därför tillerkännas umgänge huvudsakligen i enlighet med Nns yrkande. Enligt hovrättens mening bör umgänget emellertid utövas under ojämna veckor och sommarumgänget omfatta fyra sammanhängande veckor på sätt som framgår av domslutet. Vad hovrätten förordnat i frågorna om vårdnad, umgänge och överlämnande vid vite ska gälla utan hinder av att domen inte har vunnit laga kraft. Hovrätten vill – för Barn1, Barn2s, Barn3 och Barn4 skull – understyrka vikten av att Nn och Nn nu blickar framåt och ser möjligheterna att ge barnen den uppväxt rik på trygghet och livserfarenheter dessa har möjlighet och rätt att få från båda sina föräldrar. Dessa möjligheter överskuggas idag av föräldrarnas grava samarbetsproblem, vilka försätter barnen i svåra situationer. Det är därför angeläget att föräldrarna börjar samarbeta kring umgänget i enlighet med vad hovrätten nu har beslutat och att de agerar så att barnen får en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Frågan om underhållsbidrag

En förälder ska betala underhållsbidrag till ett barn om föräldern har vårdnaden gemensamt med den andra föräldern men barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern. Hovrätten konstaterar att tingsrätten i beslut den 27 mars 2008 förordnade att parternas barn skulle vara stadigvarande bosatta hos Nn.

Utredningen om hur boendesituationen och parternas närmare ekonomiska förhållanden såg ut innan denna tidpunkt är inte sådan att Nn kan åläggas en underhållsskyldighet för tiden före den 27 mars 2008. Med hänsyn härtill ska Nn betala underhållsbidrag till Nn för vart och ett av barnen från den 27 mars 2008. Med hänsyn till utgången i vårdnadsfrågan kan Nns yrkande om underhållsbidrag för tiden efter denna dom inte bifallas. Om de yrkade beloppen råder inte tvist.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Bertil Ahnborg och Ingela Halvorsen,

tf. hovrättsassessorn Marcus Isgren, referent, samt nämndemännen Mats Ericson och

Monica Serrander. Enhälligt.